ellenlundstrom

När jag var på väg till busstationen var det en liten tant som
fångade min uppmärksamhet och bad mig följa henne till
Thornbergs modehus (eller vad det nu heter), hon såg nämligen
så dåligt i det starka solskenet. Sagt och gjort, hon tog tag i
min arm och vi gick mot affären. Då berättade hon att hon
inte fick ha solglasögon för att hon hade opererat ögat men
hon väntade på specialglasögon som doktorn hade sagt att
hon fick ha, för när hon hade sagt att hon inte ville ha några
glasögon alls då hade doktorn blivit arg! Sen berättade hon att
det var hennes födelsedag och att hon hade varit och köpt en
klänning dagen till ära och de i affären hade varit så snälla och
sytt upp den åt henne. Sen tackade hon mig så mycket och
sa att hon hoppades att de snälla människorna i världen
fick något för att de var snälla.

Det var en gullig tant det :)
Det känns så bra efter att man har gjort en sån där god gärning!
Det borde man göra oftare, men de växer liksom inte på träd.
Vi svenskar är ju så rädda för att be om hjälp. Sverige är ett
tråkigt land! Jag tänkte på det på bussen, alla satt ensamma på
sina säten med väskan på det andra sätet så att ingen skulle sätta
sig där, vad är det för stil liksom? Jag ska försöka bli osvensk,
önska mig lycka till! Det kan behövas..