ellenlundstrom

Det är varmt. Solen värmer den mjuka sanden och endast emellanåt sveper en lätt bris förbi och lämnar samtidigt några sandkorn på filten i farten. När hon öppnar ögonen ser hon en blå himmel med några få moln och ett antal måsar som seglar runt, på utkik efter nertappade bullbitar eller i bästa fall överblivet fika.

Hon sluter ögonen återigen och bara lyssnar på ljudet runtomkring henne. Ljudet av havet, vågorna som brusar och med jämna mellanrum rullar in mot stranden. Måsarna som skriker och skränar lite då och då. Barnen som leker i vattnet, bygger sandslott och spelar fotboll. Ungdomarna som har med sig en bergsprängare och ligger i utkanten av stranden och lyssnar på musik och solar.

En perfekt dag att tillbringa på stranden, tänker hon.

Hon öppnar ögonen igen och vänder huvudet åt höger och kisar i det starka solljuset. Där ligger han, bredvid henne på filten. Alldeles avslappnad och lugn ligger han där med det mörka håret glänsande i solen och fladdrande i den tillfälliga vinden. Hans solbrända bröstkorg rör sig långsamt upp och ner i takt med hans andetag. Han lyfter armen för att vifta bort en fluga och hon ser då de tydliga musklerna i hans bruna, vackra armar. Han lägger sedan ner handen på den smala magen, också den har blivit brun av solen.

En perfekt person att tillbringa dagen på stranden med, tänker hon.

Hon tänker också att det omöjligt kan bli bättre än så här och hon kan inte längre hålla tillbaka ett leende. Just då öppnar han sina mörka, bruna ögon och möter hennes blick. Han besvarar hennes leende med det underbaraste leende hon någonsin kunnat tänka sig, de vita tänderna tillsammans med de gulliga skrattgroparna. Hon får fjärilar i magen, känner sig otroligt lycklig och tänker: ”Det här är livet”