Life's good.

Jag har insett att jag är lyckligt lottad. Lyckligt lottad för att jag jobbar där jag jobbar, dels att jag har ett jobb på Delta men mest att jag får vara och jobba på Umeå C. Jag har ju som på något sätt blivit en av dem som är på Umeå C hela tiden, jag och Magnus. Sen kommer det och går folk lite då och då och jag har ju iofs varit iväg på SCA två svängar också men jag har alltid fått komma tillbaka till Umeå C. Sådan tur har inte alla kan jag säga. Det är flera som har "suttit på lådan" i vår och bara fått fara iväg på småjobb, men inte jag. Lyckligt lottad, som sagt.

Och det är så härligt att det faktiskt börjar kännas som att jag kan saker och att jag inte är längst ner i "näringskedjan" längre. Jag är ju inte längre lärling utan jag är förstaårsmontör. För några veckor sa Magnus något som gjorde mig så glad, tror inte han var medveten om att det han sa hade sån efffekt på mig. Han hade under den dagen varit och hjälpt en kille på Goodtech och därför inte varit i krokarna, han var varken på fika eller lunch heller. Men jag visste vad det fanns för saker att göra så.. jag gjorde de sakerna och när en uppgift tog slut började jag på en annan. Magnus ringde nån gång mitt på dagen och frågade vad jag gjorde och jag sa som det var och han tyckte det var bra att jag höll mig sysselsatt. Först i slutet av dagen träffade jag honom igen och då berättade jag vad jag hade gjort och hans kommentar var "Vad skönt, du är ju i princip självgående!". Och den kommentaren värmde, kan jag säga.

Och som jag kanske nämnt så har vi haft en praktikant i fyra veckor och under den tiden har han fått vara med mig rätt mycket. Vi har dels hjälpts åt att göra vissa saker men jag har även fått delegera arbete och visa hur man gör saker och ting. Väldigt roligt faktiskt! Och det har varit en bra "uppvärmning" för en dag som idag. Idag har jag fått delegera arbete och visa hur något ska göras för två kollegor, båda äldre än mig. En förstaårsmontör och en fullbetald. Hur gick det till, liksom?

Nu känns det ju till och med som att jag skulle kunna hålla i ett jobb själv i framtiden. Behöver bara jobba mer och få mer erfarenhet och prova på fler saker. Men jag har alltid tänkt förut att jag aldrig skulle kunna göra det för att jag tror att jag inte ska kunna saker. Att jag alltid skulle behöva fråga vilken skruv eller plugg man ska använda. Och visst, jag frågar rätt mycket nu också men det är ju på så vis man får lära sig nya saker. Och även får man bekräftelse på att det man tänkte använda sig av var rätt.

Kände bara att det här var något jag behövde skriva ner så
att jag kan gå tillbaka och läsa det någon gång.


Idag började jag och Magnus montera dioderna i tunneln.
228 stycken är färdigmonterade, 6822 to go.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0