Sånt är livet.
Nu är vi på väg till Skellefteå. Jag, mamma och Linnea. Vi ska hälsa på mormor.. och morfar vill jag bara fortsätta skriva men så är nu inte fallet. Mamma ringde mig i torsdags när jag hade kommit hem från jobbet och just hade kommit ut ur duschen.
"E - Hej.
M - Hej, är du hemma?
E - Ja.
M - Har du Gustav hos dig?
E - Ja.
M - Bra.."
Hon ringde för att berätta att morfar hade dött. Och det kom som en chock, för oss alla skulle jag tro. Men på ett sätt ändå inte. Han blev ju ändå 91 år gammal, men chocken var väl mest att fram till den dagen har han varit den piggaste gubben jag har träffat vid den åldern. Men det hände ändå på ett bra sätt det här, det gick snabbt och han slapp ha ont länge och lida. Men det minskar ju ändå inte saknaden och sorgen.
Just nu är jag väl lite i det stadiet att jag inte riktigt har fattat det än. Men nu när vi kommer till mormor och han inte är där blir det väl mer verkligt. För han har ju alltid varit där.
Lilla busiga morfar med det vackra kritvita håret ♥
Jag kommer sakna dig så mycket! Kommer särskilt tänka på dig den dagen då jag och Gustav ska gifta oss. För du har alltid varit den som har frågat "När ska du gifta dig då?" och följdfrågan har varit "Är jag bjuden?" och svaret har alltid varit att det är självklart.
Vila i frid älskade Henry ♥
Kommentarer
Postat av: Linnéa H
Beklagar sorgen! Vilken jättefin bild på din morfar! <3 Stor kram L
Trackback
