ellenlundstrom

Vi sov så länge vi kunde på morgonen, sen gick vi till ett café som låg rakt över vägen från hotellet. Där drack Ida kaffe och jag drack den godaste chokladmilkshaken jag någonsin druckit. Sen hade vi i tankarna att gå och kolla i några affärer längs vägen som vi hade åkt dagen tidigare på väg till hamamen. Men eftersom det var så sjukt varmt tog vi oss bara till en affär där vi dessutom inte hittade något. Vi gick därför tillbaka till hotellet där vi tog ett dopp i poolen och solade lite för att sen gå och äta lunch vid en trädgård. Efter lunchen gick vi ner till stranden och solade, läste bok och badade.

 

Denna gång gick vi direkt från stranden till stället där vi hade tänkt äta middag utan att mellanlanda på hotellet. Vi valde en restaurang som Adde hade rekommenderat till oss. Kale hette den. Servitören som tog emot oss frågade om vi tyckte om fisk och det svarade vi att vi gjorde. Så han rekommenderade en "fisktallrik" som de hade, för två personer, med fisk som var dagsfärsk. Och utan att fundera så mycket mer på det beställde vi den. När vi bad om notan började vi kolla efter hur mycket pengar vi hade med oss, för vi hade ju gått direkt från stranden för att äta och vi hade inte haft hela dagens budget med oss då. Men efter att ha kollat menyn och sett att det dyraste de hade där låg kring 50 lira tyckte vi att vi skulle klara oss, vi hade ju 130 med oss. Så kom notan och vi fick en liten chock. 180 lira! (1 lira är ungefär lika med 4 svenska kronor) Vi hade alltså för lite pengar med oss. Vi förklarade situationen för servitören och han skrev upp namnet på vårt hotell och våra namn och vi lovade att komma tillbaka med pengar.

 

Oops, för lite pengar!

 

Vi gick då tillbaka till hotellet och duschade och gjorde oss snygga för att sedan gå tillbaka till restaurangen och betala. Väl på hotellet såg jag att ballerinaskorna jag hade haft på mig hade färgat av sig på mina fötter efter att jag hade haft dem på mig när de var genomblöta. Mina fötter såg ut såhär:

 

 Det var sjukt svårt att få bort men efter lite gnuggning var det värsta borta. Vi gick tillbaka till restaurangen och betalade och blev då bjudna på drinkar. När vi drack drinkarna drog de igång skumparty och tre av servitörerna började dansa och strippa till "Sex bomb" och sen fick de med sig några tjejer som de dansade "Macarena" med i vad som kändes som en evighet.

 

 

Här kommer bilden vi har skrattat åt mest hela veckan. Ida skulle ta kort på sin drink och så sitter jag där i bakgrunden och ser helt förkrossad ut. Pappa tyckte det såg ut som att jag har sålt smöret och tappat pengarna.

 

 

För att locka kunder, eller mest troligt familjer med barn hade de ett bord ute vid strandpromenaden där det satt två kaniner och i en liten balja hade de en bäbissköldpadda (som simmade i ett vinglas när vi gick förbi).

 

 

Vi lämnade restaurangen och gick i några butiker. Bland annat i en glasögonbutik där vi testade massor med solglasögon. Inne i butiken stod också en polis, eller jandarma som de heter i Turkiet. Vad polisen har med saken att göra får ni veta på dag 5.

 

På väg tillbaka till hotellet var det en kille som frågade om han fick ställa en fråga till oss, till en början ignorerade vi honom men till slut gav vi med oss. Han frågade: "Why are you beautiful?" och vi svarade väl inget särskilt men han svarade själv på sin fråga med "It's your mom." Så hör där mamma!

 

Åter på hotellet kunde vi konstatera att dagens lärdom var att fråga vad något kostar innan man beställer det! Men det blev ju en bra historia av det i alla fall.