Turkiet, Dag 8

Sista dagen vaknade vi på morgonen och insåg att det var strömavbrott. Vi steg upp och började packa ner alla våra saker utan den älskade airconditionen. Och Ida kunde då inte dricka sitt kaffe heller eftersom kaffemaskinen inte fungerade under strömavbrottet. Vi fördrev tid på hotellet ungefär till strax innan tolv då vi checkade ut och sedan tog en taxi till centrum där vi åt lunch på en nordisk restaurang, de hade den godaste ceasarsalladen!
 
Vi sneddade sedan över gatan till ett ställe där vi satte oss och fick manikyr och pedikyr för ca 100 kr var.
 
 
När vi var färdigmanikyrerade och pedikyrerade gick vi till samma glasställe som kvällen innan med den italienska glassen.
 
 
Vi tog sedan en taxi tillbaka till hotellet där vi satt och spelade kort och läste tills klockan började närma sig middagstid. Då gick vi tillbaka till sportbaren och åt den sista måltiden i Side. Jag beställde kycklingfajitas och Ida kebab (eller kebap som det heter i Turkiet)
 
Något som var väldigt nice med sportbaren var deras fläktar. På bilden nedan ser ni att det är lite dimmigt i bakgrunden, det är vatten som sprutas ut från mitten av fläkten. Inte bra om man skulle ha plattat håret men mycket skönt!
 
 
Killen som vi tyckte såg ut som någon jobbade inte där när vi var där denna gång men vi kunde ju inte låta bli att fundera på vem han såg ut som. Kunde dock fortfarande inte komma på det. Vi gick i alla fall tillbaka till hotellet och hämtade ut packningen och satt i solstolarna och läste medans vi väntade på bussen som skulle ta oss till flygplatsen.
 
Bussen kom lite sent och busschauffören verkade inte riktigt veta vägen till ett av hotellen men till slut var vi på väg mot Antalya och flyget hem! Vi satt rätt tysta under resan men helt plötsligt utbrast jag: "Peter Jöback!" och Ida fattade ingenting. Hon trodde att jag hade sett en skylt om att han skulle till Turkiet och ha konsert eller något. Men nej, jag hade äntligen kommit på vem han på sportbaren såg ut som och det var Peter Jöback!
 
Så, fast med rakad skalle såg han ut. Har tyvärr ingen bild på honom att jämföra med men ni får väl helt enkelt fara dit och titta!
 
Vi kom fram till flygplatsen och allt där flöt på väldigt bra och vi fördrev lite tid tills vi fick boarda planet. Och vips var vi på väg hem igen efter en vecka i värmen!

Turkiet, Dag 7

Måndagen var vår sista heldag i Turkiet, vi skulle ju åka hem på kvällen på tisdagen. Vi inledde dagen med den vanliga frukosten som bestod av banan, knäckebröd, vatten och chips. Sen gick vi till den lilla butiken alldeles bredvid hotellet där jag köpte ett par badskor för att slippa få svarta fötter igen. Vi satt sedan i hotellets restaurang och spelade kort ett tag tills vi åkte till stranden igen. Vi tog taxi återigen för att det var så praktiskt även fast det var förhållandevis dyrt. Vi åkte såklart till den östra stranden igen eftersom vi tyckte att den var så mycket bättre!
 
När vi kom dit åt vi lunch på samma ställe som dagen innan. Vi hade kameran framme och då insisterade en av servitörerna att de skulle få vara med på bild med oss.
 
 
Efter att ha ätit badade vi såklart, man ville inte göra så mycket annat! Den här dagen var det ännu mer vågor och alltså mycket roligare att bada. Men vi varvade badandet med solande och bokläsande. Jag var fast i boken hungerspelen, mycket bra var den!
 
När vi kände oss nöjda med solandet och badandet åkte vii gratisbussen tillbaka till hotellet där vi gjorde oss i ordning för middag igen. Tyvärr så var det strömavbrott och vi hade alltså ingen aircondition vilket gjorde det alldeles för varmt i rummet, men vi överlevde ändå! Kvällen innan hade vi ju lovat den svensktalande turken att komma dit och äta middag och vi höll såklart vad vi lovade och gick dit. Men på vägen gjorde vi en liten avstickare för att titta närmre på ruinerna.
 
 
 Restaurangen låg som sagt väldigt bra till och kändes som det perfekta stället att se den sista solnedgången vid.
 
 
Och nu har vi ungefär en miljard bilder på solnedgången men jag ska välja ut några bara.
 
 
Vi åt och tackade för oss och han som hade erbjudit oss att komma tillbaka efter midnatt på söndagen gav samma erbjudande igen. Vi tog det dock inte den här gången heller. Istället gick vi strandpromenaden tillbaka och köpte resans första glass!
 
 Vi promenerade lite längs strandpromenaden innan vi drog oss tillbaka till hotellet igen. Men bestämde oss för att gå över vägen till cafét (även fast vi redan ätit massa) och där beställde vi varsin apelsinjuiceglassdrink.
 
 
Ida var faschinerad av hur jag kunde få min tunga så spetsig längst ut och så tjock längre in. Ja' bju'.
 
 
Efter att halft ha tvingat i oss glassdrinkarna gick vi tillbaka till hotellet och gjorde kväll.

Turkiet, Dag 6

Vi sov länge på söndagen och gick sedan till caféet rakt över vägen där Ida drack kaffe och jag drack milkshake. Testade en annan smak denna gång, fortfarande de godaste milkshakesen jag druckit!
 
 
Sen satt vi i resturangen på hotellet en stund och spelade kort och löste korsord innan vi bestämde oss för att ta oss till stranden. Men som vanligt var det ju sjukt varmt och det var knappt så att man stod ut med att gå till stranden så vi bestämde oss för att ta en taxi. Vi tog första bästa taxi och sa bara "to the beach" och så började han köra, en lite konstig väg tyckte vi. Och jo, lite konstig var vägen om man skulle ha farit till den västra stranden för han körde oss till den östra! Men det blev ju ett väldigt bra missförstånd då den stranden var mycket trevligare. Det var inte lika långgrunt, det var klarare vatten och det gick mer vågor. Den enda nackdelen var att det inte var blöt sand så den var stekhet!
 
 
Hur om helst så åt vi lunch innan vi tog tag i de betungande sysslorna som att sola, läsa bok och bada. När vi sedan skulle hem blev vi tveksamma om det skulle vara för långt att gå tillbaka och att vi kanske borde ta en taxi igen. Men vi frågade de som jobbade på restaurangen där vi hade ätit och de hade gratis hemkörning i deras egna lilla buss, schysst!
 
Tillbaka på hotellet duschade vi och gjorde oss klara för middag återigen. På väg till restaurangen gick vi förbi en liten butik där vi stod länge, väldigt länge och tittade på och försökte välja fina örhängen. När vi hade valt och handlat hade klockan hunnit bli ganska mycket, vi hade till och med missat solnedgången! Vilket alltså betydde att klockan var typ halv nio. Så vi hittade ett ställe där vi beställde mat och jag åt min första kebab.
 
 
När vi ätit upp maten gick vi strandpromenaden till antika Side och hittade ännu ett turkiskt Ullared men inga fynd där heller. Vi fortsatte framåt och gick förbi en restaurang där det var en turk som kunde svenska insisterade på att få bjuda oss på äppelte och det sa vi inte nej till! Efter att ha druckit upp äppelteet kom Ida på att hon inte druckit kaffe så hon beställde en irish coffee och jag passade då på att beställa en alkoholfri drink som hette pokémon.
 
 
Han som hade bjudit oss på äppelteet (som för övrigt reagerade med "Där använder de inte dammsugare!" när jag sa att jag bor i Umeå, han syftade på norrlänningars sätt att säga ja) satt och pratade med oss rätt länge och tyckte att vi skulle komma tillbaka efter klockan tolv då det var mindre folk så att han fick prata mer med oss.Vi gjorde inte det men vi lovade att komma dit dagen efter och äta middag för restaurangen hade ett väldigt bra läge så vi tänkte att solnedgången säkert skulle vara jättefin där.
 
Vi gick vidare och tittade i några butiker och kunde till slut köpa såna där fina handgjorda skålar. De skämtade dock lite med oss när vi försökte pruta, de frågade om vi var judar, de är tydligen kända för att vara snåla.
 
 
Och Ida köpte ett par skor i äkta skinn, nerprutade från 150 lira till 80 lira! Det kallar jag affärer.
 
På väg tillbaka till hotellet gick vi förbi två killar som stod och tog bilder med en kamera. De frågade oss om vi kunde ta en bild på dem och Ida gjorde det. Sen frågade de om vi kunde tänka oss att vara med på bil med en av dem. Då tackade vi nej och gick vidare. Skulle de låtsas att de hade varit med oss eller va, haha?
 
Och så tog söndagen slut.

Turkiet, Dag 5.

Dag 5 i Turkiet var lördagen, då vaknade vi, åt frukost (som vi hade köpt själva som vanligt) och sen gick vi till marknaden som de har i Side varje lördag. Väldigt nära hotellet var den. På väg dit såg vi tre kameler och en åsna, tyvärr hade vi inte kameran med då pga. stöldrisken men jag lovar, det är sant!
 
Vi gick runt på marknaden och svettades i mängder och gjorde de första inköpen! Vi lyckades till och med pruta. Jag köpte ett läderarmband till Gustav och en klänning till mig själv. Ida köpte solglasögon och en stickad tröja (Jag vet, lite bakvänt att köpa en stickad tröja i den värmen men den var fin och vi skulle ju faktiskt återvända till Sverige!). Efter att ha svettats på marknaden en rätt lång stund gick vi tillbaka till hotellet och hämtade mer pengar, vi ville ju inte återuppleva gårdagens tabbe.
 
Sen gick vi till sportbaren rakt över vägen och åt lunch. Där fortsatte vi fundera över vem servitören såg ut som. Kunde fortfarande inte komma på vem det var. Jag försökte med Rafael Edholm. Mark Levengood. Men det var inte någon av dem som stämde in klockrent med hans utseende. Vi gav upp och gick tillbaka till hotellet där vi solade och badade vid poolen tills det var dags att duscha och göra sig i ordning för middag igen.
 
 
Vi gick tillbaka till antika Side igen. På vägen dit gick vi förbi en kaktus där folk hade karvat in sina namn.
 
 
Istället för att gå huvudgatan ner till hamnen gick vi in på en tvärgata och hittade ett mycket mysigt område med jättefina hus.
 
 
Vi såg apollotemplet sticka upp rätt nära och försökte gå i riktning mot det men vi var tvungna att gå igenom en restaurang för att ta oss dit. En av de som jobbade där kom fram och la en sköldpadda i Idas hand, bara sådär!
 
 
Men vi kom alltså ut till Apollotemplet som planerat. Och vi gick vidare ut på piren också och tog lite bilder.
 
 
De hade stora piratskepp som man kunde åka på tur med.
 
 
Sen gick vi till en restaurang där vi fick sitta uppe på taket och äta middag. På de flesta restauranger fick man ofta innan maten kom ut bröd och små "dipper" att doppa brödet i, meze kallas det.
 
 
Det var alltså den där klänningen jag köpte på marknaden.
 
 
Efter middagen gick vi massor med affärer. Bland annat kom vi till en bakgata där det i en trädgård låg en butik med oändligt med handgjorda skålar och fat. Det fanns såna skålar i nästan alla souvenirshopar men här var det verkligen.. oändligt.
 
 
Men vi fick alldeles för mycket beslutsångest så det blev inga inköp där.
 
Ni kanske minns att jag skrev om den där polisen Dag 4? Den här kvällen när vi gick ute på huvudgatan, på väg till en affär kom en polis fram till mig och knackade mig på axeln. Jag vände mig om och hann tänka "Vad har jag nu gjort?" och så sa polisen "I remember you! You were in my cousins shop last night, trying on sunglasses!". Haha, snacka om otippat! Hade ju aldrig hänt i Sverige, men kul var det. De hade även lite mer fantasi denna kväll när de försökte få in oss i deras butiker då vi blev kallade både Spice Girls och Shakira.
 
Efter att ha gått i massa affärer gick vi tillbaka till hotellet där vi chillade ett tag innan vi gjorde kväll.

Fotobok.

Beställde just en fotobok med bilder från Turkiet. Ifall hårddisken skulle krascha
och alla bilder skulle försvinna kan det vara kul att ha några av dem kvar i alla fall.
 
Baksidan och framsidan.

Turkiet, Dag 4.

Vi sov så länge vi kunde på morgonen, sen gick vi till ett café som låg rakt över vägen från hotellet. Där drack Ida kaffe och jag drack den godaste chokladmilkshaken jag någonsin druckit. Sen hade vi i tankarna att gå och kolla i några affärer längs vägen som vi hade åkt dagen tidigare på väg till hamamen. Men eftersom det var så sjukt varmt tog vi oss bara till en affär där vi dessutom inte hittade något. Vi gick därför tillbaka till hotellet där vi tog ett dopp i poolen och solade lite för att sen gå och äta lunch vid en trädgård. Efter lunchen gick vi ner till stranden och solade, läste bok och badade.
 
Denna gång gick vi direkt från stranden till stället där vi hade tänkt äta middag utan att mellanlanda på hotellet. Vi valde en restaurang som Adde hade rekommenderat till oss. Kale hette den. Servitören som tog emot oss frågade om vi tyckte om fisk och det svarade vi att vi gjorde. Så han rekommenderade en "fisktallrik" som de hade, för två personer, med fisk som var dagsfärsk. Och utan att fundera så mycket mer på det beställde vi den. När vi bad om notan började vi kolla efter hur mycket pengar vi hade med oss, för vi hade ju gått direkt från stranden för att äta och vi hade inte haft hela dagens budget med oss då. Men efter att ha kollat menyn och sett att det dyraste de hade där låg kring 50 lira tyckte vi att vi skulle klara oss, vi hade ju 130 med oss. Så kom notan och vi fick en liten chock. 180 lira! (1 lira är ungefär lika med 4 svenska kronor) Vi hade alltså för lite pengar med oss. Vi förklarade situationen för servitören och han skrev upp namnet på vårt hotell och våra namn och vi lovade att komma tillbaka med pengar.
 
Oops, för lite pengar!
 
Vi gick då tillbaka till hotellet och duschade och gjorde oss snygga för att sedan gå tillbaka till restaurangen och betala. Väl på hotellet såg jag att ballerinaskorna jag hade haft på mig hade färgat av sig på mina fötter efter att jag hade haft dem på mig när de var genomblöta. Mina fötter såg ut såhär:
 
 Det var sjukt svårt att få bort men efter lite gnuggning var det värsta borta. Vi gick tillbaka till restaurangen och betalade och blev då bjudna på drinkar. När vi drack drinkarna drog de igång skumparty och tre av servitörerna började dansa och strippa till "Sex bomb" och sen fick de med sig några tjejer som de dansade "Macarena" med i vad som kändes som en evighet.
 
 
Här kommer bilden vi har skrattat åt mest hela veckan. Ida skulle ta kort på sin drink och så sitter jag där i bakgrunden och ser helt förkrossad ut. Pappa tyckte det såg ut som att jag har sålt smöret och tappat pengarna.
 
 
För att locka kunder, eller mest troligt familjer med barn hade de ett bord ute vid strandpromenaden där det satt två kaniner och i en liten balja hade de en bäbissköldpadda (som simmade i ett vinglas när vi gick förbi).
 
 
Vi lämnade restaurangen och gick i några butiker. Bland annat i en glasögonbutik där vi testade massor med solglasögon. Inne i butiken stod också en polis, eller jandarma som de heter i Turkiet. Vad polisen har med saken att göra får ni veta på dag 5.
 
På väg tillbaka till hotellet var det en kille som frågade om han fick ställa en fråga till oss, till en början ignorerade vi honom men till slut gav vi med oss. Han frågade: "Why are you beautiful?" och vi svarade väl inget särskilt men han svarade själv på sin fråga med "It's your mom." Så hör där mamma!
 
Åter på hotellet kunde vi konstatera att dagens lärdom var att fråga vad något kostar innan man beställer det! Men det blev ju en bra historia av det i alla fall.

Turkiet, Dag 3.

Vi steg upp rätt tidigt för att göra oss i ordning för att bli upphämtade och skjutsade till ett ställe där vi skulle få hamam, turkiskt bad. När vi kom fram fick vi gå och byta om till bikini och låna ett par badskor. Första anhalten var en vanlig hederlig bastu, varm och fuktig som sig bör. Sen bar det av ner i en iskall jacuzzi och sen in i en ångbastu. Efter att ha gått igenom alla de rummen var det meningen att själva hamamen skulle börja men det var ganska många personer före oss så vi fick fördriva tid ute i poolen en stund istället.
 
Efter en väntan som kändes ganska lång fick vi änltigen komma in i själva "hamam-rummet". Ett ganska stort rum i marmor med ett stort bord i mitten också gjort i marmor. Där inne var det ganska varmt och väldigt fuktigt. Där fick vi också sitta och vänta en liten stund, men då fick vi lite tid att vänja oss vid klimatet där inne. När det äntligen var vår tur fick jag följa med en kille till ett lite mindre rum bredvid det stora rummet där jag fick lägga mig på en liten marmorbänk. Han hällde ljummet vatten över mig och tog sedan på sig en skrubbvante som han sedan skrubbade hela min kropp med. Han sköljde sedan av kroppen igen, så att den skulle vara ren från den döda huden som just skrubbats bort. Sen hade han en hink med någon sorts olivtvålskum där han stoppade ner och blötte upp en småhålig tygpåse som han sedan svingade fram och tillbaka i luften så att den fylldes upp med skum som han sedan spred ut över min kropp. Skummet var alldeles varmt och skönt och massagen likaså. Efter skummassagen blev jag avsköljd en gång till och fick sen sätta mig i en fåtölj utanför och vänta en stund. Vi blev sedan inledda i massagerum där vi fick en snabb men välgörande helkroppsmassage. Hamam är något jag rekommenderar att ni gör om ni åker till Turkiet!
 
Efter hamamen blev vi skjutsade tillbaka till hotellet och då var det tid för lunch.
Så vi gick rakt över vägen och åt på sportbaren som låg där.
 
På sportbaren jobbade en kille som vi tyckte såg så bekant ut. Vi försökte verkligen komma på vem han såg ut som men kunde för allt i världen inte komma på vem det var. Vi var där fler gånger också under veckan och kunde inte komma på vem det var. Men ni ska få veta vem han såg ut som vid tillfället som vi kom på vem det var ;)
 
Efter lunchen gick vi tillbaka till hotellet där vi solade och badade i poolen.
 
Det var så varmt i solen att man svettades så mycket som på bilden ovan på knäna när man låg stilla och när klockan hade passerat fyra på eftermiddagen. Det var först efter att klockan hade passerat ungefär fyra som det var okej att ligga i solen utan parasoll.
 
Sen var det dags att duscha och göra sig redo för middag igen. Men innan vi började gå dit vi hade tänkt gå för middag gick vi och tittade på moskén som vi hade i närheten.
 
 
Vi gick sedan vägen som ledde till den gamla delen av Side, gamla stan skulle man väl kunna säga. Längs vägen fanns det nästan oändligt med ruiner, däribland den stora amfiteatern.
 
 
Vi valde sedan en restaurang där det visade sig vara två servitörer som pratade svenska varav en av dem hade bott och jobbat i Umeå (på tapas hade han jobbat). Här har ni utsikten från där vi satt och åt.
 
 
På nästan alla restauranger fick man äppelte efter maten, när man fick notan. Det var väldigt sött och gott, perfekt avslutning av middagen! Vi fortsatte kvällen med att gå och titta i de flesta affärerna som låg längs huvudgatan. Och vi insåg snabbt att vi inte ser svenska ut, utan tydligen mer ryska och tyska. För "inkastarna" försökte oftast ta kontakt med människorna som gick förbi genom att prata med dem på det språk de trodde att man pratade. Så vi fick många gånger höra "dåbryj vjetjer" och "Hallo Deutschland".
 
På vägen till den västra stranden gick vi förbi Turkiska Ullared med billiga märkeskopior av alla möjliga kläder. Dock inget som vi nappade på. När vi kommit fram till strandpromenaden ovanför den västra stranden satte vi oss på en restaurang där vi beställde varsin alkoholfri drink. Min hette Cinderella tror jag.
 
 
Efter drinkarna var det dags att dra sig tillbka till hotellet igen. Avslutar detta kilometerlånga inlägg med en bild på vår "diggarmin". Vi diggade säkert till Rihannas "Where have you been", låten som förföljde oss under veckan.
 

Turkiet, Dag 2.

Vi vaknade på morgonen i tid för att gå ner till hotellfrukosten. Men först öppnade jag balkongdörren för att känna på vädret och gick in i en vägg av hetta! Stor skillnad mellan värmen på dagen och natten. Och då må jag tillägga att det kändes varmt på natten när vi hade landat. Men vi gick då ner till frukosten och blev rätt så besvikna. Visst fanns det väl en del att välja mellan men de hade ingen kylförvaring för sakerna så smör, frukt osv. hade stått framme i värmen i två timmar. Så det blev en macka och så gick vi och köpte bananer att äta. Hotellet hade alltså inte gett ett så bra första intryck. De hade heller inte några handdukar på rummet och inte någon tvål eller schampo.
 
Nog om hotellet! Nu var vi redo att gå till stranden och sola och bada. Vi hade dock  lite svårt att orientera oss på någon karta så vi gick en väldigt konstig väg men till slut kom vi fram till den västra stranden (som alltså ligger väster om den gamla delen av Side). Väl framme höll vi på att svettas ihjäl då det var säkert 40 grader varmt och man alltså blev genomblöt bara av att gå en kort bit. Så vi slängde oss genast i havet för svalka, skönt!
 
 
 
Eftersom vi inte hade fått någon särskilt bra frukost kände vi oss lite konstiga i huvudet och vi kände att det hade varit gott att få i sig något. Typ chips. Det gick runt folk som jobbade där och tog emot beställningar och vi försökte oss på att beställa "Crisps" men han förstod inte vad vi menade. Så till slut sa vi "Chips" och det var veckans bästa felbeställning för det var mycket välgörande med pommes just då!
 
Vi spenderade dagen med solande varvat med badande och en lunch mitt i alltihop. Sen begav vi oss tillbaka till hotellet, vi försökte gå samma väg tillbaka som vi hade gått dit men de höll på att bygga något så då var den vägen avstängd, så det blev världens omväg men till sist kom vi tillbaka. Då duschade vi och bytte om för att gå och äta middag någonstans. Det blev i princip första bästa restaurang där det blev lite tätare med affärer och restauranger. Surf bar tror jag den hette om jag minns rätt.
 
Min mat kom ut med en brinnande marschall-aktig sak undertill.
 
 
Den kvällen orkade vi inte göra så mycket mer, vi var nog lite jetlaggade. Vi gick i alla fall tillbaka till hotellet där vi, innan vi gick och la oss, lyssnade till böneutropet från den närliggande moskén.

Turkiet, Dag 1.

Ja, den första dagen utspelar sig inte riktigt i Turkiet men det var då resan började i alla fall. Det var alltså tisdagen den 10 Juli, vi åkte från Umeå med flyg klockan 9.45. När vi landade i Stockholm och startade mobilerna igen hade jag fått ett sms om att flyget till Turkiet var försenat (Vilket alltså innebar att vi hade kunnat ta ett senare flyg till Stockholm). Så vi hade väl en åtta timmar att fördriva på Arlanda ungefär. Vi löste korsord, kollade i de flesta taxfree-affärerna och försökte få tiden att gå lite snabbare. Till lunch åt vi den godaste sushi vi båda någonsin ätit.
 
 
Och middag åt vi på starbucks och då började äntligen flyget till Turkiet närma sig. Det var då det största planet vi båda åkt med någon gång, Ett sånt där plan man bara sett på tv förut. Med fyra platser i mitten och två på vardera sida om dem med en gång mellan. Flygresan tog ungefär tre timmar, då vi läste böcker och åt godis.
 
Klockan 0.20 landade vi i ett 26 gradigt Antalya. Efter att ha fått väskorna från bagagebandet gick vi ut och satte oss i bussen som skulle ta oss till hotellet i Side. Det första vi gjorde när vi kommit fram var att gå och köpa en dunk vatten i affären intill hotellet. Och vi lyckades halvt omedvetet snika till oss aircondition till rummet. När klockan hade blivit halv tre fick vi äntligen sova.

RSS 2.0